I går när jag var på biblioteket (och lånade tio kilo böcker om tapeter) hade jag på mig en rosig 50-talsklänning som jag köpte på Tradera för något år sedan. När jag stod där och fipplade med min mobil gick det förbi en liten tant. Jag såg i ögonvrån att hon tittade lite extra.
Efter att ha gått några steg vände hon om och kom tillbaka.
– Jag måste bara få säga att det var en väldigt vacker klänning du har på dig. En sådan fin klänning har jag inte sett på väldigt länge.
Jag tackade så mycket och berättade att klänningen är gammal.
– Ja det trodde jag nog. Sådana fina kläder görs inte nu för tiden, säger hon och ler.
Säkerligen hade den snälla damen någon liknande klänning när hon var ung. Jag blev väldigt glad för komplimangen. Kändes samtidigt bra att klänningen kanske väckte fina minnen hos henne.
Oj, vad roligt att du och din fina klänning blev uppmärksammad! Jag brukar också ha dagar då jag klär mig i vackra klänningar och sätter upp håret i fina frisyrer. Brukar få uppskattande blickar och förtjusta utrop på samhället där jag bor när jag kommer 🙂
Vad fint! Ja visst är det kul att få uppskattning. Borde bli duktigare själv på att ge komplimanger.
detta var bland det finaste jag sett!!!
ALLTSÅ HUR MÅNGA DRÖMKLÄNNINGAR HAR DU??? 🙂
Älskar din blogg!
Kram från norrland
Ha ha, tack så mycket. Är rädd att jag har väldigt många klänningar. Antagligen för många om man nu kan ha det…