Jag och min kompis Alfons väntar på regn. Numer har jag nämligen det perfekta skyddet.
Det genomskinliga paraplyet från 60-talet fungerar som ett litet hus. Ingen snålblåst kan suga tag i kanterna och oberäkneliga regndroppar har ingen chans. Det fina är att jag slipper krocka med andra paraplybärare eftersom jag har perfekt utsikt från mitt krypin.
En annan sak som är fin är att det är möjligt att se alla små droppar från insidan.
