Ett tips till alla som älskar gamla kläder är att försöka lägga vantarna på gamla mönstertidningar. Det var ur dessa tidningar som många av dagens skatter föddes. För några veckor sedan ropade jag in ett gäng av Allers mönstertidningar från 30- och 40-talet.
De rikt illustrerade klänningsmodellerna är många och helt underbara. Efter att ha drömt mig bort bland kragar, rosetter och eleganta klänningar kan jag konstatera att 30-talets slut nog är en av mina absoluta klänningsfavorittidsperioder!
Jag har väldigt svårt för att slänga saker och kanske speciellt kläder. Plagg som inte passar hamnar nästan alltid i någon av kategorierna tradera, spara eller skänka. Om det skulle vara så att plagget har fläckar eller hål som inte går att göra någonting åt så brukar jag fortfarande vägra soptunnan. Det var så det gick till när litens fläckiga body blev förvandlad till ett par väldoftande kaniner.
Jag höftade fram något som liknade en kaninform, sydde ihop och fyllde de små liven med lavendel. Just nu bor dem i min 60-talsgarderob.
Sladdar är något av det fulaste jag vet. Länge, länge har vi haft en härva liggandes i hallen där modemet bor. När liten började bli mobil var det inte längre bara en fråga om estetik vi var helt enkelt tvungna att skaffa någon form av smal möbel som vi kunde stoppa sladdhärvan i.
Ikeas skoskåp visade sig ha de perfekta måtten.
För att göra det hela lite roligare införskaffades självhäftande plastfilm i en färgaffär i två olika gula nyanser. Sedan klippte jag ut ett antal ”diamanter” och satte dit. Himlans enkelt men ändå effektfullt.
Benen såg från början ut så här
Men efter en omgång med mönstrad tejp såg de istället ut så här
Ett tips är att vara noga med att se till att tejpen går omlott på baksidan annars finns det en risk att den krullar upp sig.
Planen är att fredagsflickorna ska återkomma men fram till premiären så tänkte jag att jag kunde passa på att visa mitt kanske bästa vintagefynd någonsin. Förra lördagen hände det som allt för sällan händer…tre stycken drömklänningar bara hängde där och väntade på mig!
Silke, siden, knappar och vidd. Godsakerna fortsätter i all oändlighet. Jag blir fortfarande knollrig när jag tittar på dem (har inte kunnat hänga in dem i garderoben ännu de är liksom för fina).
Jag gissar att klänningarna såg dagens ljus någon gång på 30-talet och skicket är perfekt! Som om det inte var nog så luktar de sommaräng. Det fina är att klänningarna i stort sett passar…brudklänningen seglade snabbt upp som en potentiell säga-ja-klänning…
Tjejen som sålde dem berättade att de hade tillhört hennes mormor. Så här i efterhand grämer jag mig över att jag inte frågade om hon hade fler på lager som hon hade velat sälja. Men, men oavsett så känner jag mig nu mycket rik i klänningsmått mätt.
Trevlig helg!!
Efter en del letande fick jag ju äntligen tag på dagbädden från Ikea. Sedan dess har jag funderat över vilka färgglada kuddar jag ska ha i den. Problemet är att jag inte har kunnat bestämma mig för om jag ska satsa på gulblommiga 70-talstyger eller kanske turkosa och blå mönster. Det blev inget av det.
Jag har en samling härligt frasiga och omsorgsfullt broderade örngott. Nu är det dags att de kommer till användning!
När jag ligger i havet av kuddar riktigt känner jag kvinnokraften slå emot mig. Bara tänk så många flitiga fingrar som har skapat dessa underverk!
Överkastet, liksom kuddarna, är loppat. Om jag inte minns fel betalade jag en 20:a för det. Tanken var från början att jag skulle sy en badrock till liten av det men sen kom jag fram till att det passade utmärkt på dagbädden. Senapsgult är nog en av mina favoritfärger, speciellt tillsammans med turkost!