Jag brukar sällan köpa kramdjur på loppis och har nog aldrig köpt en clown förut. Dockor i allmänhet och clowner i synnerhet kan jag tycka är lite läskiga. Men när jag fick syn på denna tjusiga kunde jag helt enkelt inte låta bli!
Av halmstoppningen att döma har han några år på nacken men han är pigg och glad ändå. Han har fått namnet Beppo och är numer, tillsammans med herr Kanin, stammis i Lillens café.
Beppo hittade jag på Myrorna för 15 kronor!
Tiden springer. Vår har blivit sommar, som har förvandlats till höst. Lillan växer så det knakar. Jag klär både henne, storebror och mig i fina fynd från förr. Just den här lilla blusen är en favorit. Finaste mamman hade på sig den när hon var liten, nu används den igen.
Tiden för bloggen har inte funnits men jag vill så gärna…så jag gör ett nytt försök! Några uppdateringar per vecka borde jag nog klara. Jag har ju så mycket jag vill visa!
För flera år sedan (innan jag blev mamma) köpte jag söta lekkläder på Tradera märkta Sjöfa Örebro. Sedan dess har de legat i min låda och väntat på bättre tider. Gissar att den lilla jackan med tillhörande byxor inhandlades någon gång på 50-talet.
Kläderna är helt oanvända och i superskick. Men i vissa fall är det inte enbart positivt. Det tar lite emot att klippa bort etiketterna och sedan utsätta jackan för alla de fläckar som är en del av en tvåårings vardag.
Men tiden är kommen, så fort vädret här nere skärper till sig ska kläderna användas!
Har ni förresten sett tyget som kläderna ligger på? Köpte det för någon vecka sedan, tänker att det någon gång i framtiden kan bli en mjuk och skön klänning…
Nu är jag nästan klar med lillens café! Och den inte helt moderna loppistelefonen är redan flitigt använd. Har man ett café måste man ju kunna ta emot beställningar, ringa viktiga personer och så…
Jag har letat efter en halvgammal telefon som kan sitta fast på väggen. I helgen hittade jag som sagt en rejäl variant med kraftig klyka.
Allra helst skulle den ha varit gul men denna lilla detalj avhjälptes med lite sprayfärg. Väggkontaktsladden klippte jag helt sonika bort.
Simsalabim så har liten fått sig en rolig leksak. Och billig var den också, tio kronor betalade jag.
Bilder på caféet kommer snart!
Skolbänken kan jag inte ta åt mig äran för. Varken vad gäller själva fyndandet eller tillfixandet. Men fin blev den!
När vi köpte den för 175 kronor på Pingstkyrkans loppis var den full med klistermärken och den blå färgen var avskavd.
Jag är ofta otålig när jag pysslar och vill att det ska gå snabbt, vilket ibland resulterar i ett inte alltid genomarbetat resultat. Min andra halva däremot tar inga genvägar.
De många klistermärkena togs bort med hjälp av en skrapa, olivolja och tålamod. Stommen slipades och sprayades sedan i en vit lackfärg för metall. Den gamla blå färgen på bänken och stolen sandpapprades och ersattes av en glassig mintgrön kulör!